på veckoslutet va ja på ett scoutevenemang för äldre scouter o ledare..de va helt jätte kiva även om ja nu e lite för blyg o tibakadragen bland okända människor..men ja had en kompis me som e lite socialare än mej så vi had helt skoj hela helgen :) de enda som va negativt va när vi sku få lära oss "leka med elden"..vi hade ett proffs inom området som had me käppar o annan utrustning som behövdes..grejen va altså den att vi först med enbart käpparna öva hu man kund snurra o vifta me den på olika sätt..sen tänd han eld på båda ändorna av käppen ti sist ti dom som ville..ja sku sååååå ha vila testa på de..men mitt hår e av konstgjort material o sku ha smält om elden sku ha snudda vid det typ..så våga nu int rikit ta den risken..okej int sku säkert hela ha smält men i alla fall sku de ha blivi förstört o när de kostar ca 300-350€ så e man försikti..ja måst ju akta mej för grillen, bastu, att öppna ugnsluckan o annars allt som e varmt o så....ganska jobbit ibland..speciellt som nu i helgen då ja mer än gärna sku ha vila prova på de där me elden på riktigt..men men..va gör man....
igår va ja ti jeppis ti skolan o prata me lärarna från kl 10-16 så man va ganska slut i huvu efter de..men fick nu lite klarhet äntligen...me blandade känslor ska ja nu flytta upp ti jeppis från januari ti mars ungefär...måste gå om nån kurs :( men att träffa mina några riktigt goda vänner kommer att bli helt jätte skoj :) ...blir ju så sällan man ser dem när man bor ca 500km från varann :/
sen börjar ja på riktigt känna mej väldigt ensam..att ha nån som håller om mej när ja gråter, nån som delar min glädje med mej o nån som bara finns till o tänker på mej..var finns han..de tydligen för mycke begärt...men får vel lite skylla mej själv kanske...men de e ju på grund av min sjukdom de...mitt självförtroende e så dåligt de bara kan va...många säger att håret int har nån skillna men de har det...ja kommer int att kunna känna mej bekväm me mej själv före ja har mitt eget hår....o för tillfälle känns den stunden väldigt väldigt långt borta..eftersom de på över 10 år int ha hänt nånting...de enda som händer e att de finns sämre o bättre perioder..o för tillfälle har ja en sämre...ha haft en tid redan....gråter i stort sett varje kväll o känner mej otroligt ensam...sku göra va som helst för att få en kram nu o då av nån som verkligen på riktigt bryr sej...en axel att luta sej mot när allt känns hopplöst...
men så länge ja mår så här dåligt o hatar mitt hår o mitt utseende överlag så e de no omöjlit o hitta nån att dela mitt liv med....e man int nöjd me sej själv så kan ingen annan heller va de...så heter de ju....så de vel bara o vänta o gå ti psykolog efter psykolog o psykiater o läkare osv osv.....o äta medicin efter medicin som int hjälper de minsta lilla....
va ida ti min psykiater o fick förnyat mitt recept..ha äti 2 nya mediciner en månad nu o nu skrev hon ut lite starkare av båda...men int ha dom nu hjälpt någå tycker ja...o efter mycke om o men o mammas hjälpande tjat fick ja äntligen en remiss ti tyks på adhd/add test....äntligen...int e ja ju säker att ja har de men då kan ja ju utesluta de ifall de e så..o har ja de så får ja åtminstone EN förklaring på varför ja e så annorlunda alla andra....varför int just jag får någå skolarbet gjort hur mycke ja än vill o försöker, varför jag int kan sitta stilla utan o grejja me någå, varför jag har så otroligt svårt o få nå gjort, varför jag alltid kommer sent, varför jag hela tiden sitter i egna tankar, varför jag................listan e lång....
nå nu ble de här väldigt lång o ganska flummigt har ja på känn...men måst bara skriva av mej emellan...blir för mycke tankar i huvu annars.....
hoppeligen slutar tårarna snart så ja kan försöka sova....gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar