vem sku ja ha vari...

vem sku ja egentligen ha vari om ja int sku ha min sjukdom...sku ja ha valt samma skolor...sku ja ha haft samma kompisar...sku ja ha haft pojkvän..sku ja må bättre än va ja gör nu..de finns många tankar...men en sak e ja säker på...fast ja har dåligt självförtroende osv så e ja en stark människa inombords när ja ha måsta gå igenom så mycke i mitt liv redan...o lättare lär de int bli nu på en tid :(  o mina underbara vänner sku ja aldri vila byta bort...sku dom ha blivi mina vänner om int ja sku ha haft min sjukdom??...sku ja ha levt mitt liv på annat sätt....omöjligt o veta....annorlunda sku man ju ha levt men sku de sen ändå ha vari bättre?....

min sjukdom ha förstört ett förhållande (eftersom ja int ens klara o ta hand om mej själv o tänka på mej..så ble de för mycke o tänka på nån annan)   :(
sen ha sjukdomen åxå gjort de svårt för mej o träffa nya människor eftersom självförtroende int ens existerar ibland...e så himla osäker så ja på nå vis lägger upp en vägg runt mej tror ja...o ja går säkert o ser lessen ut ganska ofta utan o tänka på de...men blir i mina egna tankar väldigt ofta..o en tanke som dyker upp allt för ofta är vad andra tycker om mej....de jätte jobbigt....tycker de syns på långt håll att ja har peruk..mina ögonbryn som ja måst måla gör de int bättre:(   (fast dom e på god väg o snart int behöva målas mera)   :)
ögonfransarna blir åxå lidande o när man sir andras fina ögonfransar med mascara sku man bara vila gråta..ja sku vila att mina bruna ögon sku se fina ut som dom ha gjort fram tills att ja int kund låta dom va mera....nu finns det inget ja tycker om me mej själv...sku ja ens få ha ögona som dom borde va..me tjocka ögonfransar...e de för mycke begärt.....tydligen....hatar min sjukdom.....

tur att ja har kompisar som int bryr sej om hur ja sir ut eller om ja ibland e gnällig o lessen....o tur att ja en gång had en pojkvän som verkligen brydd sej..annars vet ja int om ja sku ha orka genom den perioden i mitt liv...att ja nu sitter ensam e mitt eget fel...eller egentligen int mitt utan min sjukdoms....men den kommer aldri att gå bort så ja måst bara försöka jobba o jobba för att ändra på den så mycke att ja sku få leva ett lite enklare liv än nu...för så här orkar ja int länge mera....

just nu har ja som sagt en väldigt jobbig period o tycker nästan synd om dom som måst umgås me mej för ja e på någå vis inne i en bubbla o går bara i egna tankar o funderar o funderar....köpt medicin för 130€ igår igen...o int hjälper den ens...men va ska ja göra....ja ha prova allt....finns de nå mer ja kan göra...

ingen kan förstå mej (utom dom som faktist har samma sjukdom)....o ja känner ingen sån...så tror de e därför ja känner mej så liten o ensam så här ofta....har ingen som ha upplevt samma sak som ja kan prata med...o läkarna o psykologerna verkar int alls förstå sej på min sjukdom...dom hjälper mej int att ändra på den utan ger bara medicin efter medicin mot depression..men vem sku int va lessen o deprimerad om man int har eget hår, inga egna ögonbryn o några tunna glesa ögonfransar......vem sku int va lessen....

men ja tvivlar på att ja nånsin kommer hitta nån som faktist kan hjälpa mej...o själv orkar ja knappt försöka mera när de ha gått över 10 år som inget ha ändra...bara ti de sämre...eftersom ja börjar va så slut o trött på allt....

drömmer om den dag då jag har eget hår på huvu o ingen peruk...o då ja kan gå omkring nöjd o glad o int hela tiden fundera va folk tycker om mej....

de allti lika jobbit när vi me kompisarna ska ut nånstans o alla ha laga sej fina...dom andra sir så bra ut..o kan fixa håret o sånt...själv kommer man exakt likadan hela tiden...o vill int någå annat än kunna smälta in i mängden...kunna laga en frisyr, kunna lägga mascara o va nöjd me va ja sir i spegeln....dom andra gnäller hur deras hår sir hemskt ut osv...o själv vill man bara ha hår...eget....ibland får man dessutom höra hur nån sku vila klippa bort allt hår för de sku va så mycke lättare...jo du behöv ju int borsta de o laga frisyr..men du kan int heller då när du vill...då när du vill va fin...visst e de snyggt me kort hår på många...o visst tyckt nån enstaka att ja passa i snagg..men att int ha kuna välja frisyr o sånt på över 10 år e int lätt...när man e flicka o 14-25 år gammal så vill man se snygg ut o vill kunna fixa till håret...ja undrar hur många som sku känna sej snygga o bekväma me snagg....en kompis vet ja att gör de för hon ha haft snagg...o de ja glad för... :) hon gjord de lite lättare för mej en stund..när ja såg att nån faktist väljer att laga snagg..för ja minns bra hur hemskt de va när ja raka håret ti typ 3mm...ja va livrädd o fa ti skolan...livrädd va ja sku få för kommentarer....samma va de när ja had peruk första gången..ja fick massor me frågor o sku int alls ha vila svara på dom..sku bara ha vila va som alla andra.........int den som folk stirrar på i smyg...de va fruktansvärt jobbigt..

dom här inläggena blir tyvärr ofta väldigt negativa o gnälliga...men måst skriva av mej om mina tankar så om du int orkar läsa e de bara o låta bli....för vill int att nån ska tycka att ja bara gnäller..tycker du de så läs int mina inlägg isåfall.....
nu försöka tänka på nå annat som sku va lite positivare...som min present ti en av mina bästa vänner som fyller år imårån...har lite att fixa på den ännu...