nu ha mitt hår redan växt lite :) o den här gången e de int kala fläckar utan nu e de jämt o tjockt :) jipppiiii!!!!
nu sku de bara få växa lite till o sen behöv ja bara bli så modig så ja vågar slänga peruken...men efter typ 7 år me peruk känns de skrämmande..hur kommer andra att reagera? kommer ja få en massa fula kommentarer? kommer mitt självförtroende räcka till för att ja ska känna mej nöjd me mej själv?kommer ja alls våga gå ut genom dörren utan min peruk...
trodd faktist ja aldri sku känna på de här vise..ja mena ja ha ju hela den här tiden bara vila en sak..o de att kunna ha eget hår..men nu när de närmar sej blir ja rädd...osäker..vem ska ja visa mej till först?hur ska de gå till?ska ja bara typ gå ut genom dörren o va som ingenting..men de funkar int heller...kommer ju kännas som ja glömt någå viktigt...naket på nå sätt...går ju nog hemma utan peruken men aldri utanför dörren..endast hemma hos mej o hos föräldrana...
om ja ska på jobb ti dagis..hur kommer barnen o reagera? va kommer ja få för frågor? kommer ja o bli helt nolo eller månne ja kan stå på mej själv o komma på nå vettigt svar...hmm... o scouterna (7-12 åringar) då...som ser mej varje vecka..dom vet ja att kommer o ställa frågor o ha kommentarer..hu tacklar ja de...
känner mej int redo för allt de här ännu..men vill ju så gärna...vill känna mej fri....de SKA gå...på någå vis...men när ja e tiräcklit modig vet ja int....
Hej Joann, modigt av dig att våga strunta i peruken. Är ganska säker på att ingen som läser den här bloggen skulle göra något annat än att uppmuntra dig om du ville vara utan den. Barn är dessutom ganska tacksamma att berätta sådant för. Visst ställer de ju frågor men ofta räcker det med att man svarar kort t.ex. säger att jag har en sjukdom som gör att jag har ganska kort hår. Närmare behöver man ju inte förklara :)Tror framför allt att det skulle kunna stärka din självkänsla då du märker att du är precis samma Joann och lika omtyckt också med kort hår :) /Marie
SvaraRadera:)
SvaraRadera