Satt just o såg på ett tv program som handla om ADHD och ADD...o ja kände igen mej i massor..speciellt då me de som handla om ADD...altså "dagdrömmare" som int får nånting gjort fast man hur än vill...där va en kvinna som berätta att hon fått diagnosen först som vuxen (hon va ca 30-35 år)....o hon ville nu delta i diskussions programme för att hjälpa andra...alla dom som sitter hemma i soffan o int vill annat än att nån ska kunna hjälpa dem..börja till o me gråta när jag såg programme för de där e just jag...ja ha pröva på snart allt som finns känns de som o inget hjälper...va e de för fel på mej..varför kan ja int va den människa ja e inom mej...ja e int en sån som sitter hemma vid datorn...ja e egentligen en sån som gör en massa, är glad o social och engagerar mej i de ja gör....men för tillfälle syns de utåt att ja e lat, int får nå gjort, struntar i saker o e gnällig o tycker synd om mej själv...o de e ju int sån jag e! ....men vem kan hjälpa mej...ha försökt få nån att göra en undersökning ifall de e ADD ja har eller om de någå annat...för nånting e de men ingen läkare eller psykolog orkar bry sej..dom säger bara att ja no sku ha fått diagnos som barn redan..men halllooo...speciellt flickor som har ADD (dagdrömmare) märks int alltid..de överaktiva syns o hörs, men vi som e blyga o försiktiga o sitter i egna tankar blir på ett sätt bortglömda...o ja ha just vari den där dagdrömmaren som sitter o ritar i häftet o tänker på annat när läraren pratar..int för att ja int sku va intresserad men ja bara gör så...ska imårån ti min psykolog o får si nu va han säger eftersom mamma ha ringt dit o försökt få dom att fatta att ja faktist vill göra en undersökning...när dom tydligen int alls kan lyssna på mej..för ja ha tagi upp de me olika läkare o psykologer men dom typ bara skrattar o säger att ja nu int alls har de....men va har ja då....känns som ingen orkar ta an mej o försöka hkälpa mej..de märks redan me att dom int ens vet va min sjukdom (trichotillomani) heter...o dom skyller allt på en händelse jag tog hårt när ja va kring 12-14 år gammal...men de ha vari o fari o allt det ha ja försökt lägga bakom mej eftersom allt e bra nu o kommer att fortsätta va de me personen i fråga...
vart ska ja börja vända mej för nu vill ja ha hjälp....men ingen hjälper.....de jobbit o leva på ett sätt som int e jag...jag vill vara jag fullt ut..... :´(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar