massa tankar

tänk att man i över 10 år nu ha gått o äti helt fel sorts mediciner...o bara blivi slö o mått skit....såklart slår ju tanken mej att hu sku de vari om nån faktist sku lyssnat på mej o faktist försökt hjälpa på riktigt..int bara sagt samma som alla andra..du har depression....okej ja ha vari deprimerad..men man sku ju kanske ta reda på varför o jobba me de iställe.....o int bara lindra depressionen lite o sen skita i allt annat...känner mej så ledsen o arg så ja vet int vad...så många människor ja gått till som ingen ha tagi mej på allvar...vet att man int ska tänka bakåt så mycke...men hu sku mitt liv sett ut om ja tidigare sku fått diagnosen ADD iställe för bara depression (för ingen av alla ja gått till ha ens kolla upp att ja har nå depression..de ha bara vari deras antagande..din pappa ha drucki o du e konsti o river i håre..depression..de deras slutsatser..)....sku ja vari en gladare o socialare människa..eller sku ja vari likadan..svårt o säga...men oberoende känns de bara så fel att ha äti fel mediciner så jäkla stor del av mitt liv.......min TTM e ju också en sak som ingen ens orkat ta reda på någå om....dom ha ju int ens fatta att de e en sjukdom.....mera trott att ja river i håre bara för ja e deprimerad....var e allas kompetens....läkare, psykologer, psykiatrar......så många ja gått till...o INGEN ha kunna hjälpa mej....före nu....e så evigt tacksam för hon ja gått till nu som e den första som faktist brytt sej på riktigt...som till o me på helt egen tid ringer mej o frågar hur ja mår...hon hjölper mej att få den kraft ja behöver för att orka jobba vidare...för visst va de en underbar känsla att få veta varför ja vari som ja vari...men tilika blev de en sån smäll att ingen annan kunnat hjälpa mej före nu...o att ja sen ja va 14-15 år gammal blivi behandlat o bemött som ja ha blivi...som nån ja int ha vari...först sjukdomen TTM som ja så sent som typ 20 åring fick veta att jag hade (o int bara va konstig o rev i mitt eget hår vilket dom hade fått mej att tro...att ja bara va konsti)..o nu som 27 åring fått diagnosen ADD och OCD......

som sagt e de en sån lättnad att få veta vem ja egentligen är...vem ja PÅ RIKTIGT är...men tilika så skrämmande att ha vari nån ja int e nu i så många år.....de här blir bara en massa flum nu men de just så som mina tankar e...men ja ska försöka o fokusera på de att ja nu äntligen kan börja jobba vidare me mej själv..me den ja faktist e på riktigt....kanske saker o ting börjar ordna upp sej o ja kanske börjar acceptera mej själv lite mera....tar säkert tid men tror nog de ska gå vägen...för ja ska visa alla dom som behandlat mej fel att ja e stark nog att fixa de här! ja SKA en dag ännu kunna acceptera mej själv o tycka om mej precis som den ja e....nämligen jag med TTM, ADD och OCD..just nu gör ja de int rikit men tror de kommer gå bara ja får hjälp o jobba vidare nu...o försöka glömma de som varit o endast se framåt....kommer bli tufft men de ska gå..de måst gå....ja ska kunna se mej själv i spegeln o va stolt över den jag ser....