ensamt...igen..

de börjar kännas som de allti e jag som ringer ti alla o jag som tränger mej på....men förstås har ju dom andra så mycket annat o tänka på..ti skillna från mej som bara sitter ensam hemma.....

o ja förstår att dom kanske int ork höra på mitt gnällande...men försöker ju nog låta bli då ja umgås me andra....men efter så här många år som man vari ensam börjar de på riktit bli jobbit..speciellt när man ju int blir yngre..o alla omkring börjar gifta sej o skaffa egen familj osv....ja e ju jätte glad för deras skull men tilika sku man ju vila att de sku hända nå positivt i mitt liv ibland åxå....va e de ja gör för fel för o måsta va så här ensam...

okej ja vet att ja har svårt o acceptera mej själv för den jag är....men de blir bara ännu värre när man sitter o grubblar för sej själv här hemma....känns som föräldrana e dom enda ja nästan umgåtts me den senaste tiden...

imårån e de nyår o ja har absolut ingenting o göra..ha ringt runt men alla verkar ha annat program...så de höjer ju ensamhetskänslan ännu mera... ha blivi fler o fler kvällar nu som ja sitter hemma o gråter.. :´(


de här ble ju int ett så positivt inlägg nu de..men måste skriva av mej lite...nästa vecka ska ja till min psykolog igen o hoppeligen åxå till henne som "undersöker" mej..kanske ja sku få svar på endel av alla mina frågor småningom.. för ja orkar int må så här skit mera....ha ren börja bli så att ja bara ligger i sängen o int ens ork stiga upp..de känns så meningslöst på någå vis...har int nånting som sku locka mej att stiga upp...int någå....

men hoppligen börjar ja må bättre snart...för just nu känns allt bara så hopplöst o meningslöst :`(