tankar...

igår flytta ja hem från jeppis...trodd int de sku va så här jobbit faktist..människorna o staden finns ju kvar men när de så dyrt o långt o åka dit..går int så bara, speciellt nu då ja int rikit har pengar :( har ju kompisarna o familjen här som betyder massor för mej o som ja int sku klara mej utan..men de finns några speciella människor i jeppis ja int heller sku vila va utan....tur nog finns de ju telefon o internet så man kan hålla kontakten..
en sak som gjorde mej så lycklig gjorde mej på ett vis också väldigt osäker o lessen..eller int lessen men på någå vis..jaa...kan int förklara.... tänk att någå sånt kan vända så upp o ner på allt...men så e de vel me livet..inget e enkelt o sällan går de som man vill...men man får va glad för de korta stunder man får va alldeles lycklig... igen en gång hatar ja min sjukdom mer än någå annat som gör mej så osäker..o som gör så ja int kan va mej själv helt o hållet....tänk hur mycke som sku va annorlunda om ja int sku ha TTM....hur mycke som sku kunna va såå mycke bättre...
TTM har gjort att jag fällt mer tårar än många andra...kännt mej mer misslyckad än många andra...kännt mej allmänt bara dålig o ful...tänk att en liten sjukdom som int egentligen är allvarlig på någå vis kan göra en så här olycklig o lessen...o ensam........
men tur så finns de dom korta stunder som ja kan va glad o lycklig...dom gör att ja orkar kämpa vidare...

men att gå omkring med peruk och inte eget hår gör att jag automatiskt drar mej undan folk på nå vis..vill int att nån kommer mej för nära för ja vill int berätta om min TTM..finns dom som dragit sej undan och dom som kommit med elaka och sårande kommentarer då jag berättat..verkar som många människor int kan acceptera att man är lite annorlunda...men vi med TTM kan int göra något åt det...hur mycket vi än vill..de int som vi frivillit river håret av oss....har hört många kommentarer i stil med "varför gör du de" , "du hade ju så fint hår, varför förstörde du de" osv osv.....de såååååå jobbit o få såna kommentarer....tror folk verkligen att vi med flit förstör vårt utseende...att vi helt frivillit väljer att kanske int ha ögonbryn eller ögonfransar..att som mej knappt ha något eget hår, utan måsta gå med peruk...tror folk faktist att ja gör de frivillit....kan int ens förstå hur nån kan kläcka ur sej nån sån kommentar... som ett svar till alla dom som kommit med dessa kommentarer o frågor:
NEJ jag gör det int frivilligt...o NEJ de smittar int....o ja sku göra va som helst för att få tillbaka mitt lockiga långa hår....va som helst....men de går int....kommer nog aldrig att få det helt tillbaka..men för tillfället sku ja ren va överlycklig över att kunna ha kort eget hår iställe för peruk..men int ens de verkar gå just nu...så de bara o svälja o försöka att leva med mej själv så här... får ju faktist några fina kommentarer ibland som värmer så massor o som gör att ja igen orkar va på lite bättre humör en stund...
när de e som jobbigast brukar ja försöka tänka att min sjukdom faktist int är livshotande..den förstör int min kropp..men den förstör utseendet och psyket.....vissa kan tycka att de ju int sku va så farligt..men de såna som int ens kan föreställa sej vad vi med TTM går igenom.....ja ha t.ex gått till psykologer, läkare o psykiatriker sen ja va 14.....o prova säkert 10 olika mediciner..o prata me många olika psykologer...men  inget har hjälpt hittils..int ens lite....så att leva med en sjukdom som int går att bota, som man aldrig kan bli av med och som man måst jobba massor precis hela tiden för att hålla lite i skick är int lätt.....
har ofta lust att ta rakhyveln o raka av håret på dom som konstaterar saker som "ja hatar mitt hår ja sku kunna raka av de" "int e de nån som bryr sej om hur ditt hår ser ut" "du e lika fin i kort hår" osv osv.....tror int ni sku säga samma sak om ni sku vakna upp o int ha ert hår kvar...o sku de va bara håre men när de ögonbryn o ögonfransar också...
ja kan helt enkelt int känna mej fin,snygg,söt eller någå annat överhuvutage när man har tunna ibland knappt alls ögonfransar..ibland int alls har ögonbryn utan måst rita dem varje eviga mårån..går omkring med exakt samma frisyr i några månader..sen betalar ca 300 € för att kunna byta till en annan frisyr..o de finns int så mycke o välja på så man får ta va de finns...dessutom sku int ja villa ha pannlugg men eftersom det skulle synas lättare att ja har peruk om ja int sku ha pannlugg så vågr ja int va utan....
så ni som kan välja frisyr, välja om ni vill locka håret eller ha de rakt..ni som kan färga håret som ni vill...kan laga olika frisyrer osv ska va glada för att ni kan göra de...för de min högsta dröm just nu.....min allra högsta dröm...att ha ett vanligt hår på huvu som sitter fast o som ja int sku behöva va rädd att flyttar på sej eller va rädd att nån ska röra i misstag o känna att där e konstiga kanter eller någå....

tänk att en så enkel sak som hår kan förstöra ett liv så här mycke.....o göra att ja skäms så här mycke över mej själv..o går omkring o e rädd...rädd att träffa nån..rädd för att behöva berätta om min TTM till någon...den personens reaktion....

men tyvärr kan man int välja vilka sjukdomar man får..man måst bara acceptera dem o försöka klara sej så gott de går med dem.....
vissa dagar kan ja bara ligga i sängen o int göra någå alls på hela dagen...dom dagar ja har så jobbigt att ja int klarar av o träffa nå folk alls....

men ja e i alla fall så lyckligt lottad att ja har familj o vänner som int bryr sej om min sjukdom o som ja kan va mej själv me...men direkt de kommer nån ja int känner mej säker med drar jag mej undan o blir osäker vilket syns utåt..int konstigt att folk int vågar komma fram o prata sen....men va ska ja göra..känslor kan man int undvika..

de jobbigaste e de att ja int känner igen mej själv som ja e...för ja e egentligen int så här tibakadragen o osocial...ja e int så här negativ på riktit...eller e ja...nu med TTM e ja...men hur sku ja va om ja int sku ha TTM.....nåja de onödit o fundera på de...nu har ja TTM o måst helt enkelt acceptera de även om de svårt..ha int gjort de ännu på dom här 12 årena...men kanske ja en dag kan accepter de o kunna va mej själv igen..kanske en dag..................