jobbigt...

för tillfälle har ja igen en väldigt jobbig period...hade håret ganska bra men nu ha ja int alls kunna låta de va igen..så ida klippte ja de rikit kort igen så ja int får tag i de...blir så arg o lessen....vill ju mer än någå annat kunna ha eget hår på scoutlägret i sommar..att bo en hel vecka i tält o ha människor omkring sej överallt hela tiden kommer int o funka me peruk...o ja vill ju ha rolit på lägret o int hela tiden gå fundera över håret osv...kan int förstå varför ja int kan låta de va..ja mår ju så fruktansvärt dåligt när ja bara ser hur håret försvinner..nu har ja stora kala fläckar igen :( sen hjälper de ju int att ja int får ner min vikt..tänker bara att ja borde motionera så ja sku må bättre men int vill de bli av...o nu när de börjar bli vår o man kan börja ha mindre kläder så sku ja int vila gå tänka på hur ja ser ut hela tiden...usch ja gör allt så jobbit för mej....kan ja int bara va nöjd me hur jag e..men de int lätt....hur ska ja kunna tro att ja duger som ja e då ingen visar minsta lilla intresse för mej...ha haft endast en pojkvän o me honom tog de slut för 2 år sen....efter de ha ja int sett minsta intresse från nån.....alla säger att ja no kommer hitta den rätta bara ja slutar söka...men hur kan man låta bli att söka då alla kompisar börjar gifta sej o skaffa barn osv....o ja bara sitter ensam hemma...ja sku också vila börja fundera på en lycklig framtid....men int en ensam sån......självförtroende går bara mer ner o de känns som ja int duger ti någå...men hur sku nu nån orka bry sej om mej när ja int ens själv gör de..eller visst bryr ja mej..klart ja vill bli bättre...men de känns som ja ha försökt allt o lite till me min sjukdom...o ingen kan hjälpa mej..vet ju no att inga mediciner kan göra underverk..men de måst ju finnas andra terapier eller knep eller någå som sku hjälpa..men hur ska ja få tag på dom...när ingen läkare eller psykolog knappt inser att ja ens har en sjukdom..depression...de de enda dom kan komma me...depression..så ja ha haft depression hela mitt liv då helt tydlit...o äti  ca 10 mediciner mot depression som int ha hjälpt..hmm..men visst..de vel depression ja har....man ska vel lyssna på läkarna eller?!...dom borde ju veta...ja sku så jätte gärna vill komma i kontakt med andra med samma problem men hur sjutton ska de gå till...de finns aa möten o diabetesföreningar osv osv..men ja ha int stött på nån tricotillomani förening....sku va så skönt o få träffa eller prata me ens en endaste person som gått igenom liknande saker som mej...för nu finns de ingen som förstår...ingen som ens nära på kan föreställa vad jag går igenom....hur jobbigt allt e....dom senaste dagarna har jag knappt gjort annat än legat i sängen..de känns int som nån mening me någå..studiestöde verkar ja int få tibax...skolan går mer o mer emot mej...min ekonomi existerar int mera..har int ens råd me hyran....så hur ska ja sen kuna va glad o positiv.....varför ska ja måsta gå igenom allt de här...va ha ja gjort för att bestraffas på de här sätte....min sjukdom e redan mer än tiräcklit va ja klarar av o sen skiter allt annat dessutom på sej...

min fest ja hade i helgen var en liten räddning igen...ja fick glömma allt för en kväll o bara njuta o ha rolit me mina underbara vänner <3 älskar er!!!

min sköldpadda flytta ti mej förra veckan åxå så ja äntligen får lite sällskap :) men nu när ja kom ti jeppis for den ti föräldrana tibax..men sen när ja flyttar hem helt o hållet tibax så då ska den bo me mej..min älskade jumppis :)

festen o sköldpaddan e de enda positiva som hänt på sistone...okej de ju no bättre än ingenting..men mitt mående överlag e väldigt dåligt...om jag ser mej i spegeln ser ja en frånvarande, lessen typ som gör allt för att int synas...en me knappt nå ögonbryn o ögonfransar o snagg me kala fläckar här o där...en med en massa överlopps på mage o höft o överlag en otränad hopsjunken typ....ska ja va riktigt ärlig ser ja int en endaste positiv sak me min kropp just nu...o de hjälper mej ju int rikit att försöka se positivt på saker o ting...skolan finns de ingenting positivt me heller just nu..alla verkar vara emot mej eftersom det tex tog ett år före ja fick mina studiepoäng jag blivit lovad..många tågresor ti jeppis o nu även hyra i jeppis....o då tycker dom ja int försöker...hur sku ja kunna försöka mer än de här...o pratar ja me dom suckar dom bara o visar tydligt hur ointresserade dom e..dom tycker ja fått så många chanser osv..men ja har studierätt ännu vilket betyder att ja har rätt att lämna in arbeten o få mitt betyg..men dom sku vel helst se att ja sku ge upp o sluta...att skriva namnet på ett papper o föra de ti kansli kan ju int ta ett år??eller?? nåja nu ska ja int klaga mera....

men just nu har ja de väldigt jobbigt...hoppas de snart sku bli en bättre period igen...för just nu har ja ingen lust me någå eftersom allt går emot mej....o bland folk vill ja int va eftersom de känns som alla ser konstit på mej......

snälla kan int den här jobbiga perioden gå över snart.....