e ja tiräcklit stark?

ska ju ti jeppis o gå 2 kurser o skriva kandidatarbetet o lite andra mindre arbeten o muntliga finskan...kommer bli tufft....23.1 börjar de..o slut e de först när ja ha klara av o fixa allt...hu f*n ska de gå....hu sjutton ska ja klara de när ja int ha fått någå gjort här hemma...o sjukdomen kommer ja ingen vart me...hur ska de rikit gå....e orolig....kommer bli mycke tårar tror ja..dessutom e ja livrädd att de bara ska bli värre me håret..för stressad kommer ja garanterat att va...o att sitta 500 km från familjen o dom bästa vännerna kommer va tungt när man annars kommer ha jobbigt...tur att ja i alla fall har några goda vänner där för annars sku de int alls gå...

e väldigt orolig att ja int kommer o klara de...o hur ja ska ha råd me 2 hyror o allt annat de går pengar till har ja ingen aning om....

men de SKA gå....efter allt ja vari me om o hur mycke ja ha kämpa o kämpa så bara SKA de gå....ja SKA få mina papper!!! Hur jobbigt de än blir så SKA de gå...värre saker ha ja kämpat med... o hur svag ja än känner mej o hur osäker ja e så finns de en liten gnista i mej som säger att ja kommer klara de..samma gnista som säger att ja en dag ännu ska gå omkring me eget hår...hoppas bara den gnistan brinner tiräcklit länge!! Ja måst få ordning på mitt liv...men de innebär ganska mycke...
-få dygnsrytmen i skick o faktist stiga upp vettiga tider på mårån..int först mitt på dagen som de blir nu..
-gå sova i lite mänskligare tider...int mitt i natten..
-låta håret vara...
-få skolan klar o äntligen kunna kalla mej barnträdgårdslärare..
-försöka få den riktiga JAG tibax...int den ja e nu som e i nån bubbla av osäkerhet, depression, stirrande i soffan utan o få någå gjort....ja e int sån...int på rikigt....men ja måst hitta ut från den här bubblan...spräcka den...så den int kan fånga mej igen....den ha snurra runt mej alldeles för länge redan...

min allra högsta dröm e att stå me mina papper i handen med mitt alldeles egna hår......kommer den att slå in? tvivlar...men hoppas......hoppas....ja ska göra mer än allt för att den ska slå in....
om den kommer slå in så kommer ja vara lyckligast i världen....kommer gråta, jubla, skratta...allt på en gång...kommer va lycklig...hoppas ja får uppleva det nångång...tänker på de flera gånger per dag...hur lycklig ja sku va..hur ja sku ringa ti min familj o mina vänner o berätta att ja äntligen e klar me skolan o äntligen har min sjukdom under kontroll... de som mest oroar mej e att en viss person int kommer att få uppleva min glädje...men ja hoppas hoppas hoppas att hon orkar kämpa lite till så ja sku få krama henne o berätta att ja e klar me skolan.....de min stora skräck att ja int hinner bli färdig i tid....men ja tänker göra allt ja kan...o hoppas mina nära kommer orka me mej under dom här månaderna...ja ska hinna bli klar i tid..de SKA gå!!!! för sen kommer de va värt varje tår o lite till..... de vet ja....

nu finns de ingen återvändo....nu e de bara o bita ihop o kämpa...ingenting kan stoppa mej nu...ingenting... ja vet att ja e stark nog o klara de!!! Nu börjar några månader som kommer bli några av de jobbigaste i mitt liv tror ja..men som sagt ha ja gått igenom tiräcklit mycke redan så inget kan stoppa mej mera...min dröm kommer gå i uppfyllelse................nångång...de vet ja!