Att leva med trichotillomani...

http://www.ocdforbundet.se/vad_ar_Trichotillomani.html

Som liten har jag tvinnat håret men då har det inte uppstått så stora problem. Det var som 13 åring jag började tvinna och samtidigt knycka bort hårstrån från huvudet. Det här låter helt sjukt i de flestas öron, för vem vill nu göra sånt till sej själv. Men sanningen är den (vilket jag fick veta först mycket senare) att jag inte kan göra något åt det. Den här sjukdomen går inte att bota utan bara att ändra på, och jag har inte ännu i denna dag kunnat ändra på den fast jag försökt med massor olika mediciner, massor olika psykologer, psykiatriker och olika metoder hemma..

Som 14 åring började mitt hår (som var tjockt, långt och självlockigt) bli tunnare och tunnare. Först började jag ha håret fast och sprayade det så att det skulle täcka de små kala fläckarna. Sedan började jag ha duk på huvudet och när jag var ca 17 hade jag inget annat val än att snagga det kort, vilket betydde ca 3-6 mm (eftersom peruk var en omöjlig tanke för mej just då). Jag fick höra endel positiva kommentarer, men sedan fanns det människor som ropade fula förnedrande kommentarer och det tog hårt på mig, eftersom jag skulle gjort vad som helst för att få mitt tjocka självlockiga hår tillbaka..vad som helst..

Som 19 åring bestämde jag mej ändå för att pröva peruk. Eftersom min sjukdom gör att jag även petar och river i peruken går det åt ca 4 peruker i året till mej och priset ligger runt 250-400 €, så största delen av mina pengar har gått till min sjukdom. Har ju dessutom ätit mediciner, besökt läkare, psykologer mm som kostat pengar.

Nu är jag 25 och har fortfarande inte kunnat ändra på min sjukdom. Jag går med peruk och målar mina ögonbryn varje dag (eftersom jag även plockar dem) och dessutom har jag ögonfransarna tunna, allt på grund av min sjukdom...

Många säger att håret inte har betydelse och att dom själva också skulle kunna klippa bort sitt hår..men skulle de en dag vara utan hår tror jag inte många skulle klara av det psykiskt..

Att som ungdom inte kunna välja frisyr och längd på sitt hår och inte ha ordentliga ögonbryn och ögonfransar har verkligen inte varit lätt..Jag skulle göra vad som helst för att få leva om min ungdom med mitt långa tjocka självlockiga hår och synliga ögonbryn och ögonfransar..tyvärr vet jag att min önskan aldrig kommer att slå in..så det enda jag nu kan göra är att ta en dag i taget och jobba vidare med min sjukdom..

..en dag skall jag kunna ändra på min sjukdom så mycket att jag kan gå omkring med alldeles eget hår, egna ögonbryn och fina ögonfransar...en dag...nångång...